marquite

Detta kommer bli ett väldigt privat och känslosamt inlägg!



http://hd.se/hoganas/2010/04/12/64-aring-haktad-for-vald-mot/

Innan ni läser mitt inlägg vill jag att ni läser artikeln jag har lagt in. Den förklarar resten av inlägget ganska bra.
Det finns mycket som har hänt den senaste tiden som satt mycket djupa spår i mig. Folk tycker säkert att jag är jättegnällig och patetisk, men saken är den att jag har mått skit den sista tiden. Jag är inte sjuk på något vis, men det har hänt saker i min familj, saker som är hemska, men som jag nu tänkte bringa fram i ljuset. Vill bli av med bördan innan skolan slutar, innan balen och innan "livet" börjar..

Det började med att min mamma skaffa en egen lägenhet och flyttade ifrån min pappa för ett år sedan. Relationen mellan dem gick upp och ner men mamma kämpade med att försöka vara vänner, både för deras skull och för min. Det gick väl bra emellan åt, men det fanns perioder då de skrek åt varandra och förbannade varandra.
Båda förändrades en del under denna period, vilket kanske inte är så konstigt.. Dom hade varit gifta i nästan 22 år.

För ett halvår sedan skickade min mamma in skilsmässopapperna. När pappa fick dem vägrade han skriva på dem, han sade att det var en stämning, fastän mamma förklarade att det inte var det. Pappa som aldrig accepterade att mamma flyttade ifrån honom, började nu spionera på henne och förfölja henne. Han kunde ringa mig för att få reda på var hon var någonstans, fastän jag bor åtta timmar bort.
En dag hade de varit ute och ätit, mamma hade bjudit på middag som tack för hjälpen (för något jag inte minns) och efteråt ville pappa tvunget att hon skulle bjuda på en kopp kaffe uppe hos sig, vilket hon motvilligt gick med på. De drack kaffe och sen gick han. Då ringde hon sin kille och sade att han kunde komma efter en stund medan hon satte på nytt kaffe. Hon gick ner för att lägga yttermattan i dörren så att han kunde komma in, men då visar det sig att pappa står utanför ytterdörren och frågar henne vad hon gör. Ingenting, menar hon på och frågar varför han fortfarande är kvar. Han skulle ta en promand påstod han. I vilket fall som gick hon upp igen och fick återigen ringa sin kille för att säga att han fick vänta ungefär en halvtimme. Plötsligt ringer det på dörren och utanför står pappa. Han skriker åt henne och säger att han ska stämma henne för enligt papperna är de fortfarande gifta. Mamma menar då på att papperna betyder ingenting, de hade inte bott ihop på nästan ett år. Det slutade med att hon fick tvinga ut honom. Efter det pratade de inte med varandra.

En vecka i april kom mamma och en av hennes vänninor till Gotland för att hälsa på och ta en liten semester.
Allting var lugnt och pappa uppförde sig. Men det visade sig att när mamma kom och pappa skulle lägga pengar i hennes brevinkast (för ett påskägg hon hade köpt åt mig från pappa), att han hade tappat besinningen. Han skrek att "den jävla negern" kunde komma och öppna dörren (mammas kille är helsvensk och blond), men varken mamma eller han rörde sig, då de låtsades vara borta. En vecka senare ringer mamma mig halv åtta på morgonen och säger att pappa har försökt mörda henne, utanför hennes pojkväns hus. Vi pratade i en timme, sen skulle hon in till polisen.
Vid middagstid samma dag arresterades pappa, sittandes i sin bil på parkeringen utan för mammas lägenhet. Sedan den dagen, den 9:de april, har han suttit häktad, utan någon som helst kontakt med omvärlden.
Vi vet fortfarande inte när det blir rättegång. Det återstår att se.

Fram till den dagen trodde jag att jag visste vad hat var för något, idag vet jag att jag hade fel.
Det som kluver mig är att jag hatar honom, fast jag inte vill.. Och ibland hatar jag inte honom, fast jag vill..
Det finns inget i denna värld som kan göra det han gjorde acceptabelt, och jag tror inte att jag någonsin kommer lita på honom igen.. I nuläget vill jag inte träffa honom igen, men jag vet inte hur det blir i framtiden!

I alla fall, det var bara detta jag ville skriva..


xoxo